2016-02-12
RAPPORT: ”My power is the people!” says Ramy Essam
Under 2015 följde jag, på uppdrag av Malmö stad, Ramy Essam och hans första år som fristadsmusiker i Sverige för att beskriva implementeringen av Sveriges första fristadsprogram för musiker.
Rapporten finns nu tillgänglig på svenska och engelska via Malmö stad här.
Rapporten presenterades i samband med den konferens som Malmö stad arrangerade i december 2015, den första av tre nätverkskonferenser – Safe Havens 2015-2017. Konferensserien har sin utgångspunkt i ett mänskliga-rättigheter-perspektiv och syftar till att vara en mötesplats för människorättsaktivister inom kultur och akademi. ”Konferensen skapas i en samarbetsprocess mellan olika kulturaktörer och organisationer, där fokus riktas på sambandet mellan kultur och mänskliga rättigheter”. Läs mer här. I samtalet medverkade Ramy Essam och Jan Lothe Eriksen från SafeMUSE.
Foto: Iñaki Marconi
UTDRAG UR SAMMANFATTNING
Den här rapporten beskriver implementeringen av Malmö stads första fristadsprogram för musiker. Som utgångspunkt för rapporten ligger en stark övertygelse om yttrandefrihetens betydelse för vägen till demokratiska, fria och öppna samhällen utan censur och förtryck. Därtill en visshet om att röster från dem som ägnar sig åt att genom konstnärliga uttryck eller i akademisk kontext beskriva orättvisor måste få höras. Idag är ett stort antal konstnärer tystade av sina regimer, och sannolikt kunde många fler välja konstnärsbanan om det inte hade varit så riskfyllt. För konst är uppenbarligen en sorts makt. Reflektioner i form av texter, musik och bilder synliggör tankar och argument som vi behöver i en gemensam frihetssträvan. Det mod som många kulturskapare visar kan ge styrka åt ett helt folk.
Att vara fristad innebär ett åtagande från en stad, kommun eller region att erbjuda en förföljd konstnär eller kulturskapare bostad och stipendium under en kortare eller längre period. Avsikten är att skapa möjligheter för vederbörande att fortsätta sitt professionella arbete i ro av konstnärlig frihet. Även konstnärsdrivna initiativ för kollegiala fristäder finns.
I rapporten beskrivs hur den egyptiska musikern Ramy Essam bidrar till att vidga vyerna för vad ett fristadsresidens för musiker kan vara, och hur musikens kraft både öppnar och stänger dörrar. Professionella nätverk är en förutsättning för en musikerkarriär, men hur kan de på den korta tid ett residens varar anpassas efter individuella behov och förväntningar? Hur ska de se ut och och vem betalar? De möjligheter som uppstår hos en tystad musiker som får sin munkavle avlägsnad är många, och utmaningarna är ännu flera.
Säkerhet är enligt Ramy Essam inte den främsta prioriteringen av saker som bör fungera i ett fristadsresidens – sin säkerhet har många fristadsgäster redan äventyrat gång efter annan i sitt skapande genom att vara förändringsbenägna och orädda. Nej, högst på listan står en chans att fortsätta vara kreativ, att återuppta sitt konstnärliga arbete samt en väl genomtänkt geografisk placering som erbjuder förutsättningar och nätverk för detta. Politisk vilja att stå upp för yttrandefrihet eller att ”rädda en konstnär” är inte tillräckligt. Rapporten synliggör också hur politiska beslut på lokal nivå, förarbetade av en målmedveten och klarsynt förvaltning, kan klinga ända in i FN.
When your words are used as evidence against you, and when you hide your true religion inside your heart
And when I see humiliation in your eyes, let’s add your depression to mine
Bow your head, bow it down, you are in a democratic homeland
And when it’s protector becomes it’s thief, throwing his nation behind his back
Moving up and down while exploiting people’s rights constantly, supported by the army’s uniform
Bow your head, bow it, you are in a democratic homeland
طاطى طاطى (Taty Taty)
Text: Abo Zed Bayomi
Musik: Ramy Essam